Grosser Schweizer Sennenhund

Start Intro Rasen Om Standard Historia Viktigt  Register *
Fotoalbum Blandat  Om mej Mina tankar Grosser historier Aktiviteter
  Länkar   Världen Grafik GSS-Album & Arkiv Sajtinfo 40 år med rasen Nyheter
 


Ego     OM  RASEN      Ego

Min erfarenhet och syn på Grossern.

Många som kommer hit har inte träffat så många Grosser, Berner Sennen är mer välbekant för folk i allmänhet. Under de 48 år som grossern har funnits i Sverige har det fötts ca 1200 valpar, ungefär dubbelt så många som det föds Berner varje år. Likväl som Entlebucher inte är någon "liten Grosser" är inte Grossern en korthårig Berner. Grossern är den största av Sennenhundarna och jag tänkte inte berätta så mycket om historiken här utan mer hur jag upplevt rasen och dess egenskaper. Då Ivan som var född 1975 kom till mig hade jag aldrig sett en Grosser, det fanns bara 25 st här i Sverige. Det blev då spännande att titta tillbaka på vart ifrån rasen kom och att samla på mej information. Under flera år var jag medlem i både den Schweiziska och amerikanska rasklubben. På den tiden fanns inte internet så det var brev och telefon som gällde. Att ha med grosserboken när jag var ute och åkte var också intressant, många grosserägare blev besökta och det gav en större inblick i hur hundarna verkligen var i sin hemmiljö.

Hos en del raser kan man se att merparten av hundarna starkt liknar varandra. Grosser kan förekomma i flera typer, standarden är måttstocken, men redan från rasens början var skillnaderna stora. Och än i dag ser man detta, nu har ju rasen en relativt liten avelsbas i Sverige och det är svårare att hitta avelsmaterial. Som sagt jag halkade bara in på rasen av en tillfällighet, men fastnade för den trots att det var en brokig samling hundar i rasens början. Både till utseende och sätt. Att säga att rasen är utmärkt för något speciellt är alltid svårt, jag ser den som en ras som kan användas till mycket och därför mycket passande som familje och gårdshund.

Den vaktar och säger till men är inte speciellt "skällig". Den håller ett öga på saker och ting men är inte överdrivet alert, ändå är det en rörlig hund som är uthållig. Den är inte avvaktande mot främlingar utan oftast är den öppen och tillgänglig. Den är självsäker och fungerar bra med både barn och andra djur. Den är oftast inte lika bunden till sin familj som ex. Entlebuchern, utan mer social. I mitt tycke är tikarna mjukare i sättet än hanarna, och en stor hund som grossern behöver en fast uppfostran och social träning. Den växer långsamt och är som regel inte färdigutvecklad förän vid 3-4 år. Vilket gör att många Grosser också verkar yngre än de är, för att de behåller det lite valpaktiga längre tid.

Om man bor i lägenhet och jobbar och har begränsat med tid är Grossern inte en hund man skaffar, jag bor visserligen fortfarande i lägenhet men har bytt jobb där hunden kan vara med (arbetar dessutom endast 4 timmar), då vi  har "sommarboende" ute på landet från april till november, så därför är det nu möjligt för oss att ha hund igen. Visst kan man bo i lägenhet med en grosser men av egen erfarenhet då min tik är korsbandsopererad och vi då bodde 3 trappor upp utan hiss bör man nog tänka sig för. Om allt är ok med hunden kan den självklart gå i trappor men händer något är en hiss eller bottenvåning att föredra.

Grosser är en stor tung hund och många storvuxna raser har kortare livslängd. Hur gamla är svårt att säga men en Grosser som blivit 10 år är gammal. Jag hoppas detta har gett en liten beskrivning av rasen och om ni skaffar en Grosser så är jag i alla fall övertygad om att ni får en mycket lojal och trogen familjemedlem. Ett tips till de som kanske funderat men aldrig träffat en Grosser, ta kontakt med någon som har rasen och titta på vuxna hundar (för vem kan motstå en valp!).

 


 

© Swiss Dogs 2001 -2019

upp