Grossern har funnits i Sverige sedan början av 60-talet men först på 70-talet startade uppfödningen på allvar. Idag är det fortfarande en relativ ovanlig ras och har aldrig fått samma popularitet som ex. Berner Sennen.
Ursprungligen vakt- och draghund, numera även sällskaps och familjehund. Grosser schweizer sennenhund skall ha gott självförtroende. Den skall vara uppmärksam, vaksam och orädd i vardagslivets olika situationer. Den skall även vara godmodig och tillgiven mot familjen, självsäker mot främlingar samt ha ett jämnt temperament.

Föregångare till grosser schweizer sennenhund är de ofta kallade slaktar- eller boskapshundar, som tidigare fanns vitt spridda i Mellaneuropa. Det var starka, trefärgade. ibland även svartbruna eller gula hundar, som slaktare, kreaturshandlare, hantverkare och bönder avlade fram och gärna höll som skydds och draghundar. Den godkändes av SKG som egen ras och infördes i schweiziska stamboken, band 12, år 1909 under rasnamnet Grosser Schweizer Sennenhund. År 1912 grundades Grosser Schweizer Sennenhundklubb i Schweiz, som alltsedan dess ansvarat för rasen.

Grosser Schweizer Sennen är en utmärkt familjehund, har vaktegenskaper, lättskött, ingen krävande pälsvård. Hårar en hel del under fällning. Den kräver en fast hand och uppfostran från det den är liten, speciellt om det är en "tuff" och framåt valp. Då det finns stora variationer inom rasen, hundar som ligger på den lägre storleken och hundar som uppnår standardens max mått, hundar som är mycket aktiva och de som är mer lugna. Ett bra tips är att man försöker träffa flera innan man bestämmer sig för rasen.

Trivs bra ihop med barn och andra djur och är oftast försiktig med de som är mindre. Man bör självklart inte lämna riktigt små barn eller mindre djur tillsammans med sin Grosser utan uppsikt. Låter man sin hund bli social och träffa både andra hundar, djur och människor är den en vänlig själ.

Vaktar gör den, är vaksam och talar om när det händer något utöver det vanliga. Som den gårdshund den ursprungligen var, ska vaktegenskaperna vara mer larmande och varnande men när det inte finns något hot ska den vara vänlig. Hur mycket man vill att den ska vakta är självklart upp till var och en. Som ensamhund är den inte speciellt skällig och bor man i lägenhet så minskar vaktegenskaperna då reviret slutar vid dörren.

Ordentlig motion behöver alla raser utifrån sin storlek, av erfarenhet vet jag att många tänker enbart på fysisk motion. Att grossern behöver flera timmars promenader eller annan fysisk motion är en sanning med modifikation. Vistas man flertalet timmar i joggingspåret, långa cykelturer eller annan långvarig fysisk aktivitet är Grossern inte ett första rasval. Fysisk aktivitet för hundens allmänna kondition är viktig men även vikten av stimulerande aktiviteter. Då rasen i allmänhet inte är så lättmotiverad och snabbt kan bli uttråkad ligger den också en bra bit från ”brukshunden”. Att jobba med en grosser som också besitter en stor egen vilja kräver oftast klurighet och uppfinningsrikedom för att motivera den. Valpar och unghundar skall inte motioneras för mycket då leder och skelett inte är färdigutvecklade före ca 12 – 18 månaders ålder.

Måste man bo på landet, i hus med stor tomt för att ha en grosser NEJ.... men bor man i lägenhet bör man vara medveten om att inte bara för hundens del utan även för sin egen del så kan det i vissa fall vara mer krävande, då man i alla lägen måste bege sig ut tillsammans med hunden. Oavsett hur man bor är det vad man ger hunden som bör avgöra huruvida man ska ha hund oavsett ras eller inte. Ingen hund mår bra av att vara ensam hela dagarna. Grossern är mycket social och vill gärna vara med, men med träning kan den vara ensam som alla andra under kortare perioder. Jobbar man heltid och vill ha hund anser jag att man måste ha tillsyn ex. dagis eller dagmatte. Hunddagis kan vara stressande för en del hundar, speciellt för raser som gärna vill ha koll på allt.

Kan man skaffa en Grosser som första hund? - JA, är man påläst och medveten om att det är en stor (fysiskt) stark hund med rätt mycket egen vilja. Har man en bra kontakt med sin uppfödare och/eller andra med mer hundvana. Att ta den tid det tar att socialisera och låta hunden vara med för att lära sig umgås med andra, både andra hundar, djur och människor. Med kunskap och sunt förnuft kommer man rätt långt.


Vad kan man göra med sin Grosser:

Lydnad - Då rasen har en rätt stor egen vilja, inte har den aktiva följsamhet som förknippas med bra resultat i lydnad krävs det oftast en större motivation för bra resultat. Den blir också oftast rätt uttråkad av att "trava" runt på en lydnadsplan.

Drag - Hör samman med den ursprungliga användningen av grossern. Finns också möjligheter att meritera sin hund genom det officiella arbetsprovet. Med rätt utrustning och träning kan man göra mycket, vagn, pulka, åka skidor m.m

Bruks - Innefattar många olika grenar som sök, spår, rapport och skydds. Allt detta är mycket beroende på sin egen hunds förmåga och intresse. Finns grosser som tävlat i sök och spår. Även de som varit räddningshundar (lavinhund) och bevakningshund. Men allt för få för att man ska framhålla rasen som speciellt lämplig.

Vill man ha en hund att tävla med så tillhör inte rasen den lättaste men som allroundhund kan man göra mycket.